Kyrkan som kolonialmakt - hur går vi vidare?
Det publika samtal som följde efter framförandet i Sigtunastiftelsens lokaler. På fotot syns Emmas stora textilkonstverk. Personerna på bilden är Laura Hellsten (moderator), Emma Göransson Almroth (textilkonstnär), Shiluinla Jamir (urfolksteolog) och Frank Berger (kompositör). Foto: Eduardo Abrantes.
TEXT: Frank Berger, frilansande konstnär, kompositör och teolog
För drygt två år sedan kom jag i kontakt med textilkonstnären Emma Göransson Almroth från Stockholm. Hon höll då på att förbereda tre stora textilkonstverk inspirerade av samisk kosmologi, eftersom hon själv är same. Hänförd av allt hon berättade frågade jag om jag får tonsätta hennes konstverk. Till min glädje svarade Emma ja.
De medverkande under framförandet av Spirit Land, är fr.v. Marianne Maans (violin), Kari Mäkiranta (keyboards), Nina Nordvall Vahlberg (jojk och trumma), Emma Göransson Almroth (textilkonstnär och jojkare), Olli Liljeström (slagverk), Frank Berger (kompositör, vevlira och sång) samt Minna Hokka (övertonsflöjt). På fotot saknas Carolina Bjon (cello). Foto: Eduardo Abrantes.
Vårt projekt Spirit Land (Vuoiŋŋalaš Eanadat på sydsamiska) blev en lärorik resa. I skolan fick jag lära mig mer om nordamerikanska urfolk än om samerna. Samarbetet blev för mig chansen att lära mig så mycket jag kunde om Europas enda urfolk.
Kristendomens möte med Sapmi
Ingen vet när samerna kom till vår del av världen. Jag har hört samer säga att de alltid varit här. Arkeologiska fynd visar att samerna tidigt stiftade bekantskap med katolicismen och den ortodoxa läran. En av de första samer vi känner vid namn, Margareta, genomförde en pilgrimsvandring till Uppsala år 1388. Maria-jojkar sjöngs i Sapmi ända in på 1800-talet.
Från 1500-talet och framåt genomgick de nordiska länderna stora förändringar. Protestantismens strävan efter luthersk renlärighet gjorde att danska och svenska teologer till en början såg det som sin uppgift att översätta Bibeln och lilla katekesen till olika samiska språk. Ju mer dessa länder engagerade sig i koloniala strävanden i Karibien och Indien, desto starkare befästes tyvärr idén om samerna som obildade vildar. Missionsverksamheten ledde till tvångsundervisning på majoritetsspråken. Skolor och kyrkor byggdes, medan jojkande och trummande förbjöds, eftersom kyrkan såg på dem som demoniska och onda praktiker. Jag har hört en same säga att de kunde bränna våra trummor, men aldrig våra röster. Jojken levde kvar i hemlighet, medan många andra samiska kulturyttringar glömdes bort.
Försoning och framtid
De nordiska kyrkornas utveckling från reformationen och framåt har präglats av konformitet och en intellektualisering på bekostnad av kroppsliga och fysiska uttryck för tron. Under medeltidens katolska paraply såg man på kroppsliga andliga praktiker med en mera generös blick (även om det bör sägas att katolska kyrkans missionshistoria också bär på mörka drag).
När Europa började kolonisera övriga världen för att utnyttja andra kulturers råvaror och arbetskraft modifierade man teologin till ett retoriskt verktyg för att rättfärdiggöra att man våldförde sig på sin nästa. Det kan vara komplicerat för finländare att se på sin egen koloniala historia. Finland ser sig själv som en god och icke-korrumperad stat som förtryckts av både Sverige och Ryssland i historien. Vi ser på vår nation som präglad av demokrati och mänskliga rättigheter.
Sanningen är, som bekant, sällan svartvit. Trots att Finland aldrig haft kolonier på andra sidan jordklotet ägde kolonisation rum i Sapmi. Främst under nationalismens framväxt när man ville stärka bilden av ett etniskt enhetligt samhälle och avskriva rasbiologins kategorisering av finländare som mongoler. Man tänkte på det orörda norr som ett område dit nationen kunde expandera genom utvinning av naturresurser och användningen av områdena som turistattraktioner. Finland är samtidigt både offer och förövare.
I Sverige bad den dåvarande ärkebiskopen Antje Jackelén under en gudstjänst år 2022 de samiska folken om förlåtelse för alla övergrepp den lutherska kyrkan gjort genom historien.
Spirit Land och samisk andlighet
Mitt och Emmas samarbete pågick i över två år. Hon skickade foton till mig på konstverken som växte fram medan jag skissade på melodier och skickade dem åt henne. En helhet föddes i mötet mellan en same och en icke-same. Vårt första framträdande ägde rum vid Sigtunastiftelsen i mars 2025.
Under de delar när jag inte spelade eller sjöng själv, utan satt med min vevlira i famnen och lyssnade på när jojken ljöd i lokalen, hade jag gåshud och tårarna brände bakom ögonlocken. Jag är inte same. Däremot brinner jag för minoriteter, minoriteters rätt att höras, synas och ta plats på sina villkor och bidra till en vackrare och mera färgrik värld.
Efter framträdandet berättade Emma om sin farmor, som var en varmt troende kristen kvinna. Farmor lärde också Emma mycket om den samiska andligheten, att naturen har en själ och är ett levande väsen. Emma förklarade att det inte finns någon motsättning mellan att bekänna den treenige Guden, och samtidigt vörda samisk andlighet.
Jag hoppas att vårt gemensamma konstverk kan vara ett ställningstagande för inkluderande, accepterande av varandras olikheter och försoning. Jojken behöver få ljuda i kyrkorna som en röst som ropar i öknen och manar oss till omvändelse och bättring. Det är inte min uppgift att jojka. Det vore kulturell appropriering. Däremot kan jag vara en aktiv part i att skapa utrymme för jojken att få höras från struparna hos dem som upplevt förtrycket i sina egna och i sina förmödrars och förfäders kroppar.
Vill du ta del av Spirit Land/Vuoiŋŋalaš Eanadat? Kom i så fall till Fransiskusfesten på Kökar 5.7 eller till Åbo domkyrka den 11.9. Framförandena ramas in av samtal med samiska teologer.
Källor (i urval):
- Lundmark, Bo, ”Medeltida vittnesbörd om samerna och den katolska kyrkan”, i Lindmark & Sundström De historiska relationerna mellan Svenska kyrkan och samerna: En vetenskaplig antologi. 2016.
- Nyyssönen, Jukka, ”Sami Counter-Narratives of Colonial Finland. Articulation, Reception and the Boundaries of the Politically Possible”, ingår i Acta Borealia: A Nordic Journal of Circumpolar Societies Vol. 30, No 1 2013.
- Smith, Tuhiwai, Decolonizing Methodologies. London 1999.