Glädjefest när retreatgården Snoan fyllde 50 år

TEXT: Birgitta Udd, retreatkoordinator på retreatgården Snoan.

Den 14 september 1974 invigdes Retreatgården Snoan i Lappvik. Söndagen den 15 september i år 2024 firade vi Snoans 50 år. Det var en glädjefest! Att få vara med och fira en plats som betytt och betyder mycket var något många ville vara med om.

Vad är det som är så stort med Snoan? Vad har platsen gett Borgå stift? På vilket sätt har den här platsen berört så många personer?

Till Snoans jubileum samlades nästan 70 personer. Men redan innan söndagen hade ett 30 tal kommit samman till Stillhetens festival. En dröm om att starta upp ett nätverk kring spiritualitet och andlig fördjupning i Borgå stift fick sin första fysiska träff under helgen 13–15 september. Det här var starten på nätverket Gläntan.

Ett stort tält hade satts upp på gården och tacksamheten var stor över det uppehållsväder som omslöt oss hela dagen. Under veckan före söndagen hade ett antal av Snoans personal och husfolk förberett festligheterna. Tältet hade rests upp, bord och stolar hade placerats i tältet, Snoans maltlimpor hade bakats, aprikos-och morotsmarmeladen, ostkakorna och laxsoppan hade förberetts. Bordsdekorationer, varma filtar på bänkarna och t om små lingonbuketter på toaletterna hade förberetts för att gästerna skulle känna sig välkomna. Ett uttryckssätt som Snoan alltid velat förmedla; att i det praktiska lysa med sitt varma välkomnande.

Fest

Plötsligt började gästerna anlända, en efter en gick de med glada leenden fram på den nyklippta gräsmattan. Handskakningar och kramar utbyttes i det mingel som uppstod när gamla och nya vänner möttes. Festfolket framförde sina gratulationer som mottogs av retreatstiftelsens ordförande Stefan Forsén och retreatkoordinator Birgitta Udd. Därefter firades en festmässa med huskaplan Maria Repo-Rostedt som liturg och biskop Bo-Göran Åstrand som predikade. Dagen till ära fungerade tidigare retreatvärd Åsa Westerlund som kantor, tillsammans med Jan Hellberg, kantor i Hangö svenska församling, också han en av Snoans vänner.

Festmässan följdes av en god söndagslunch, gjord av gårdens egen husmor Susanna Nyman, som under dagen hade hjälp av Pernilla Haglund, från husfolket.

Under festen fick vi höra en del röster från tidigare retreatdeltagare genom att rader ur gamla gästböcker lästes upp. Ett festtal hölls av Stefan Forsén och några av de närvarande fick berätta vad som varit viktigt och är viktigt för dem med Snoan. I dessa små berättelser nämndes den omsorg som deltagarna får av det praktiska som husfolket gör, husmors goda mat, musiken, naturen och “marken som jag gick på, det är något speciellt med den mark som man trampar på, på Snoan” och de böner som man på något sätt upplever att finns i väggarna.

Dagen till ära lanserades Snoans nyutgivna bok “Stillhetens gemenskap. Glimtar från retreatgården Snoan.”

Dagen till ära lanserades Snoans nyutgivna bok “Stillhetens gemenskap. Glimtar från retreatgården Snoan.” I boken har röster från husfolk, retreatledare och -deltagare fått komma fram. Utöver att boken är vacker i sin utformning så berättar den på ett enkelt sätt vad Snoan är, vad stället har bidragit till och på vilket sätt den har berört så många människor.

Det gick inte att ta fel på stämningen på festen. En enormt stor tacksamhet till att Snoan finns genomsyrade hela dagen. Folk satt i tältet och umgicks, i den långa slingrande kön till maten delades minnen, kära återseenden tog sig uttryck i varma kramar och samtal som landade på Snoans trappa framför den nymålade blåa dörren.

I Guds närvaro

Jag återkommer till frågorna; vad har Snoan bidragit till i Borgå stift. Vad är det som är så stort med Snoan och på vilket sätt har stället berört så många människor? Ord som kom fram under dagen och också under Stillhetens festival var: Viktigt att det finns både ett nätverk och en fysisk plats där den andliga fördjupningen kan ske. Människans möte med sitt eget inre och Gudsmöten där de yttre ramarna ges tid och plats för detta behövs. Vi behöver dela och lära av varandra, uppmuntra och stödja varandra i växandet, i den andliga fördjupningen. Vi behöver en plats för stillhet, ro och återhämtning.

Många, många människor har vittnat och berättat att Snoan är just en sådan plats i Borgå stift, i Finland. En plats där jag får vara jag och du får vara du. En plats där jag för några dagar får lämna det som upptar min vardag och får vila till både kropp och själ. Ett ställe där det praktiska sköts av någon annan, så att jag endast behöver gå till matsalen, fylla min tallrik med mat och äta med långsamma tuggor. Där får jag sjunka ner i soffan och slumra bort utan att någon väcker mig. Jag får delta i de programpunkter som jag just då vill delta i. Jag får läsa hur mycket eller hur lite jag vill, sova när jag vill och promenera i naturen när jag orkar och längtar till det.

Snoan är en plats för stillhet, vila och återhämtning. Det är en plats där jag får vara jag och du får vara du. En plats där jag får lyssna till mitt inre och lyssna till Gud. En plats där jag får vara i Guds närvaro utan att han eller jag har en enda annan agenda än att sitta tillsammans.