Den regelbundna tidebönen i kyrkans liv och i den personliga erfarenheten
Charlotte och Christoffer Lignell
Cecilia Nahnfeldt
TEXT: Maria Sten
FOTO: Stefan Äng
Tidebönen har sitt ursprung i den gemensamma bönen som hölls på bestämda tider och som de första kristna generationerna bad i templet i Jerusalem. De som inte bodde inom rimligt avstånd från Jerusalem kunde be hemma vid samma tid som de som bad i Jerusalem. Att tidebönen var viktig för de första kristna kan vi bland annat läsa om i Apostlagärningarna kapitel 3 där det berättas om hur Petrus och Johannes var på väg till eftermiddagsbönen i templet.
Traditionen med fasta bönetider både i klostren och i katedralerna har alltid funnits. Luther i sin tur betonade det lästa ordet och vikten av Bibeln på eget språk. De senaste 15–20 åren har fler människor upptäckt tidebönen, också i traditioner där den tidigare inte betonats, då många inom frikyrkorna och väckelserörelserna funnit styrkan i den. Det säger två av föredragshållarna, Charlotte och Christoffer Lignell. De har en bakgrund i den inomkyrkliga väckelserörelsen EFS (Evangeliska fosterlandsstiftelsen) i Sverige. En rörelse som de beskriver att bönen där karaktäriseras av känslor, hängivenhet och spontanitet. Småningom kom de genom de regelbundna tidebönerna att också upptäcka vad de tidiga kristna gjorde, inte bara vad de trodde. I dag är familjen medlemmar i Katolska kyrkan i Sverige och är nu bosatta i Lund.
I tidebönen blir det tydligt att strukturerna i den regelbundna bönen och psaltarpsalmerna som bes kan bli något som får bära oss genom våra liv i stället för att vi skall försöka bära strukturerna. Att delta i regelbundenheten, det med gemensamma ramar, gör något med oss. Den amerikanske trappistmunken Thomas Merton sade att den kontemplativa kallelsen finns både hos Marta och Maria. Den tar sig olika uttryck men bägge uttrycken behövs. Regelbundenheten och upprepningen kan bli en vila.
Många av psalmerna i Psaltaren sätter ord på de stora och starka känslorna vi människor bär på. Vi får hjälp att lova Gud, ropa ut besvikelse, sorg och smärta likaväl som vi får hjälp att uttrycka jubel och glädje, den hisnande förälskelsen och tacksamheten. Psalmerna släpper fram hela spektret av känslor. Tidebönen kan få öppna perspektiv och vidga dem. I tidebönen är det snarare fråga om den kristna kyrkans gemensamma bön än om min bön för mig och mitt samtidigt som jag också innesluts i den gemensamma bönen. Fokus flyttas till något utöver mig själv. Tidebönen kan därför bli en bön i solidaritet med alla mina lidande kristna syskon världen över. När vi stämmer in i tidebönen blir vi en del av den jublande och lidande kropp som Kristi kyrka världen över är.
Fördjupningsdagarna Liv, lek och liturgi hölls för tredje gången i i Finströms kyrka i mitten av augusti. Fördjupningsdagarna firas till minne av åländske prästen Valdemar Nyman.
Liv lek och liturgi ramades in av tidebönerna. I programmen ingick också ett föredrag om Emilia Fogelklou. Professorn i praktisk teologi vid Åbo Akademi Cecilia Nahnfeldt höll det. Under lördagen kunde den som ville göra en livsvandring på Prästgårdsnäset i Finström. Vandringen gick längs stigar och marker där Valdemar Nyman ofta vandrade. Dagarna avslutades med festmässa i Finströms kyrka. Där predikade Kent Danielsson, Jon Lindeman var liturg.
Dagarna har en youtubekanal på https://www.youtube.com/@livlekliturgi6796. Nästa år hålls dagarna den 15–17 augusti.
Den som vill kan delta i den gemensamma tidebönen som Charlotte och Christoffer Lignell sänder live på Facebook måndag-torsdag kl. 22 finsk tid. Sidan heter Låt oss be.
