En global etik
TEXT: Jani Edström
Gör mot andra det du vill att de ska göra mot dig.
Gör inte mot andra det du inte vill att de ska göra mot dig.
Den här etikens gyllene regel finns i många religioner. Den ligger till grund för strävanden efter en global etik som kan hjälpa mänskligheten på vägen mot fred och samförstånd.
Ett av de tidigaste beläggen för den ömsesidiga godhetsprincip som vi kallar den gyllene regeln hittar vi i det forna Egypten. I en papyrusrulle från ca 500 år före vår tideräkning läser vi: Det du hatar att någon gör mot dig ska du inte göra mot någon annan.
I det indiska eposet Mahabharata daterat något senare läser vi: Man bör aldrig göra något mot andra som man anser skulle skada en själv. Bland de grekiska filosoferna var den gyllene regeln en allmän princip. Filosofen Thales uppmanade sina lyssnare: Undvik att göra sådant som du skulle beskylla andra för att göra.
I de tre abrahamitiska religionerna; judendom, kristendom och islam, hittar vi flera olika formuleringar av den gyllene regeln.
Det som är hatiskt mot dig, gör inte det mot din medmänniska. Detta är hela lagen, allt annat är kommentarer (Talmud).
Allt som ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem (Jesus).
Ingen av er är i sanning en troende förrän han önskar detsamma för sin broder som han önskar för sig själv (Koranen).
Också i österländska religioner och åskådningar som hinduism, buddism, jainism, konfucianism och taoism hittar vi varianter på den gyllene regeln.
Gör inte någonting mot andra som orsakar lidande om det görs mot dig. Orsaka inte sådan smärta för andra som du inte själv vill uppleva. Se din grannes vinst som din egen vinst, och se din grannes förlust som din egen förlust.
Vi hittar spår av den gyllene regeln också i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna: Alla människor har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.
Religionsdialog
Religionernas betydelse för fredlighet och samförstånd ska inte underskattas. Men det finns också stora utmaningar. Eller som den katolske teologen Hans Küng konstaterade: Ingen världsfred utan fred mellan världsreligionerna. Ingen fred mellan religionerna utan religionsdialog.
Numera är religionsdialogen en allt viktigare faktor i arbetet för en hållbar framtid. År 1893 hölls i Chicago för första gången en stor internationell religionskonferens, Religionernas världsparlament, med representanter för världsreligionerna. Konferensen blev riktgivande för inter-religiösa samtal och brukar ses som den moderna religionsdialogens början. Omkring 400 representanter från 41 religiösa samfund deltog i världsparlamentet som blev en stor framgång med drygt 4 000 deltagare i föreläsningar och anföranden. För första gången uppträdde en stor grupp representanter för de asiatiska religionerna, vilket gjorde stort intryck på de övriga deltagarna. Nu erkändes även svarta och kvinnor som autentiska religiösa ledare.
Deklaration om ett världsetos
Hundra år senare i augusti 1993 samlades Religionernas världsparlament återigen i Chicago. Vid mötet publicerades en deklaration om ett världsetos, en etisk grund som förenar alla religioner. Deklarationen har blivit ett redskap i mötet mellan olika religioner och åskådningar som vill verka för samhällsfred och religionsdialog.
Deklarationen innehåller fem bud eller principer för en ny världsordning.
1. Icke-våld och en kultur som respekterar allt liv
2. En kultur där solidaritet och en rättvis ekonomisk ordning råder
3. En tolerant och sanningsenlig kultur
4. En kultur präglad av jämlikhet och samarbete mellan män och kvinnor
5. En kultur präglad av hållbarhet och omsorg om jorden
Idag verkar det som om många världsledare använder sig alltför litet av sitt givna förnuft och samvete i FN:s anda. Just därför är det desto viktigare att vi med hjälp av den gyllene regeln låter oss inspireras att verka för det goda, för fredlighet, samförstånd och jordens framtid.