Husdjur och bön
Då förhållandet mellan människa och miljö krisar till sig förändras vår relation till djuren. Vår kunskap om vilda djurs beteende växer för varje år. Mycket snart blir vissa arters kommunikationssystem förståeliga för människan. Huvudbudskapet är att djurens kommunikation är mycket mera omfattande och exakt än vi hittills antagit.
I barnfamiljer där det finns husdjur är tankar kring kommunikation automatiskt närvarande. Barn uppfattar ofta djur som personer och skapar nära och empatiska relationer med dem. Ett barn som lever med en hund kan lära sig många olika färdigheter, till exempel att respektera allt levande och ta ansvar. Det är inte heller betydelselöst att en människa har sällskap av en annan art - det öppnar upp olika nivåer av livets mysterium.
Husdjur är helt klart familjemedlemmar, som har en given plats i gemenskapen. Då djuret blir sjukt och slutligen dör får barnet bekanta sig med många svåra saker.
Alla familjemedlemmar är också delaktiga i det andliga livet. I de gamla kyrkornas liturgiska traditioner hämtade man vid vissa helger djur till kyrkan för att välsignas. Också hos oss ordnas adventsandakter för hundar och sorgegrupper för dem som förlorat sina husdjur.
Det har visat sig att det finns ett behov av andligt material kring husdjurens livslopp. Ibland skulle det vara trevligt att läsa en bön, dikt eller ramsa tillsammans med barn. Det är också bra att redan innan det uppkommer svåra situationer ha tänkt på hur man tillsammans med barnet, och varför inte vuxna, ska förhålla sig det svåra. För att fylla det här behovet skrev Anna-Mari Kaskinen, Juha Luodeslampi och Sofia Tuomenvirta boken Tassun jälkiä – lemmikkikotien rukouskirja. I boken har man strävat efter att tänka på alla familjemedlemmar och också på sådana familjer som består av en människa och en representant för en annan art.
I Bibelns skapelseberättelser ställs människan i en specialställning i förhållande till naturen. Människans uppgift sammanfattas i att bruka och beskydda. Människan ska handla ansvarsfullt i förhållande till andra. I senare teologi finns tanken att allt av Gud skapat har någon form av relation till sin Gud. Djur har åtminstone via sina sinnen sådan kunskap om universum, som människan inte nödvändigtvis har. Synvinklarna är olika, men universum är det samma. En sak man lär sig då man växer upp med djur är att djuret är en representant för sin art. Djuret blir inte en människa fast det kan kommunicera och vara nära. Den här olikheten lär vi oss respektera och uppskatta var och en som den är.
Ur PIENI on SUURI 4/ 2024. Juha Luodeslampi, sakkunnnig i gudtjänsliv och fostran på Kyrkostyrelsen.
Översatt av Helena Salenius.
Boken:
Tassun jälkiä- lemmikkikotien rukouskirja. Anna- Mari Kaskinen, Juha Luodeslampi och Sofia Tuomenvirta. Kirjapaja 2024.