Den blinda mannen som inte ville se Titanic

FILM

Den blinda mannen som inte ville se Titanic (YLE Arenan)

Jaakko (Petri Poikolainen) lever som en fånge i sitt eget hem. Han är blind, förlamad i nedre kroppen och rullstolsburen. Hans trygghet är mobiltelefonen. Den ger honom nyheter och påminner honom om saker han behöver göra. Via mobilen kan han också spela på lotto. Hans pappa ringer varje dag, strax efter att Jaakko blivit påmind om att ta sina mediciner. Hans viktigaste kontakt är en kvinna han aldrig träffat. Med henne kan han diskutera allt från film till sjukdomsdiagnoser. De förenas av filmintresset (visserligen för helt olika filmer) och en humor som kan flytta berg. En dag bestämmer sig Jaakko att besöka sin käresta. Eftersom hans assistent inte har möjlighet att följa med behöver Jaakko bara ”förlita sig på fem hjälpsamma personer” under resans gång, hur fel kan det gå?

Filmen är gjord som för synskadade, med en berättarröst som förklarar det som sker, utöver dialogen. Tittarens synfält är begränsat, bifigurer och bakgrund suddiga. Kameran fokuserar på Jaakko, hans minspel, hans förväntan, glädje, ångest och förtvivlan i olika situationer.

Den blinda mannen som ville se Titanic är på många sett en annorlunda film, en stor film i det lilla formatet. Den bjuder in oss i en värld där små vardagliga handlingar kräver stora beslut och mycket energi. Att hela tiden vara beroende av andra kan kännas som att leva i en bur, medan önskan om att vara fri hela tiden bubblar under ytan. Filmen väcker också frågor om funktionshindrade personers utsatthet, om medmänsklighet och livskvalitet. Petri Poikolainen som spelar Jaakko är själv blind och har sjukdomen MS, vilket gör skådespelararbetet ännu trovärdigare och förankrat i verkligheten.

Jani Edström