Sanningen om att vara ung
Totuus nuoruudesta
Matilda Levoranta
Reuna Publishing House Oy, 2023, 132 s
Boken Totuus nuoruudesta är ett inlägg i samtalet om ungas psykiska hälsa skriven av en ungdom själv. Matilda Levoranta skrev boken som trettonåring och den kom ut sommaren 2023. Handlingen om kompisarna Usva, Roosa och Janette är fiktiva, men baserar sig på Levorantas egna erfarenheter.
Boken handlar om vardagen för tonårsflickan Usva och hennes kompisar Roosa och Janette. De går i sjunde klass.
Det finns många igenkänningsfaktorer i boken; från sin egen tonårstid eller om man har eller haft egna tonåringar i sin närhet. Till exempel våndan över att få ut ett prov i skolan. Eller hur viktigt ett husdjur kan vara. Eller att ha idrott som hobby, att försöka, kämpa, göra som tränaren säger, men kanske ändå inte bli så bra som man vill. Eller att skämmas för hur ens pappa klär sig när man rör sig tillsammans på stan.
Som ett lager ovanpå den här tonårsvardagen finns olika psykiska utmaningar som ungdomarna i boken tampas med.
Usva kämpar med OCD, det vill säga tvångssyndrom. Det innebär att hon ibland måste göra tvångshandlingar, som att knacka 60 gånger i golvet där hon sitter med kompisarna utanför klassrummet, för att inte några bakterier från golvet ska sprida sig via henne. Om hon inte gör det säger hennes hjärna att något hemskt kommer att hända.
Då hon märker att hennes ritualer börjar ta allt längre tid och inverkar på vad hon kan göra inser hon att det är ett problem. Då försöker hon ta mod till sig att berätta om saken för sina föräldrar och skaffa hjälp. Men det känns läskigt att berätta - hon vill ju inte bli stämplad som en galning av omgivningen. De andra kompisarnas utmaningar handlar om ätande och perfektionism.
Boken känns väldigt ärlig och äkta. Det serveras inte direkta lösningar eller något superlyckligt slut utan det är som livet mest är. Det är. Det är också unikt att det är en ung person som skrivit om ungas psykiska hälsa och det stärker trovärdigheten.
“Till exempel att det är helt självklart att man ska vara hemma från skolan när man har huvudvärk eller feber. Men då man har ångest eller är utmattad eller deprimerad så ifrågasätts frånvaron.”
Levorantas bok har flera tankeväckande perspektiv. Till exempel att det är helt självklart att man ska vara hemma från skolan när man har huvudvärk eller feber. Men då man har ångest eller är utmattad eller deprimerad så ifrågasätts frånvaron. Det visar att man inte tar de psykiska utmaningarna på allvar eller visar på brist på kunskap.
Man kan också fråga sig om det verkligen behöver ingå simning i läroplanen för högstadieelever. Kan inte den här undervisningen skötas under de tidigare årskurserna när barnen ännu inte har ett så komplext förhållande till sin kropp?
Levorantas budskap är tydligt: Unga med psykisk ohälsa finns mitt ibland oss, det är helt vanliga unga i varje skolklass.
Det behöver pratas mer om psykisk hälsa och det behövs mer information för unga. Dessutom behöver vuxna lyssna mer på unga om hur de mår. Kunde skolhälsan kontinuerligt fråga ungdomar om deras mående via ett formulär föreslår Levoranta.
Alla unga uppmanar Levoranta: om du upplever att du har problem så ska du söka hjälp, även om det känns svårt.
Alla som på olika sätt möter unga kan ha nytta av att läsa den här boken. Visst träffar vi barn och unga på läger och i verksamheten i församlingen, men det är kanske inte så ofta som samtalet ändå går alltför djupt. Genom den här boken kan du vara som en fluga i taket i en trettonårings hjärna, vilket jag tror kan vara en hälsosam erfarenhet. Dessutom får du en insikt i vad OCD och bulimi kan innebära i praktiken för en ungdom som lider av det.
TEXT: Simon Lampenius