Som ett samtal med en vän

Bokpärm

Sofia Torvalds

Att resa sig efter ett fall

Fontana Media, 2024, 156 s


Sofia Torvalds skriver i förordet till Att resa sig efter ett fall att det är ”en bok om att leva med sorg och tyngd i sitt vanliga vardagsliv”. Den beskrivningen motsvarar min läsupplevelse. Läsningen kändes som ett vardagligt, men värdefullt samtal med en vän. En reflekterande, vis vän med både kunskap och livserfarenhet.

Kunskapen och livserfarenheten kommer fram både i Sofia Torvalds egna tankar och i de texter hon kommenterar. Man märker att de dikter och citat som hon lyfter fram är förankrade i hennes egna erfarenheter. Också exemplen på sina egna reaktioner känns äkta. Texten bildar därför en trovärdig helhet, även om det kan vara svårt att beskriva vilka delar helheten egentligen består av.

Igenkänningsfaktorn är en av bokens styrkor. Det finns många tankar man känner igen sig i och kan fundera vidare på. De tankar som känns extra viktiga är antagligen de som är aktuella för en själv, men som man ännu inte själv kunnat verbalisera. De tankar som framställs i frågeform är mera tilltalande än de som presenteras som påståenden. ”Vad döljer du med din egen rolighet?” väcker tankar som leder till självkännedom. Påståenden i stil med ”Mitt problem med det här är att vi människor är naturliga optimister. Det vill säga: när vi mår bra är vi optimister” väcker däremot mera allmänna funderingar om vad som är sant eller osant.

Öppenheten, och därmed sårbarheten, är också en av bokens styrkor. Det är modigt att skriva så öppet om sina sår och sin känslighet. Torvalds skriver att ”Jesus ryggade inte tillbaka inför sår” och att det lönar sig att vara sårbar, för att man då får insikter och hittar andra som också har sår. Sårbarheten och öppenheten har gett Torvalds nya vänner och fördjupat många av hennes vänskapsrelationer. Vännernas stora betydelse för hennes välbefinnande väcker glädje över att det – trots allt och fortfarande - finns människor som orkar lyssna, stöda och finnas till hands.

Den här boken lämpar sig bättre före eller efter att man har fallit i (och kravlat sig upp ur) en djup grop. Den som befinner sig i en grop har ju vanligen inte den funktionsförmåga som Torvalds oftast tycks ha. Flera av de i och för sig bra och evidensbaserade tips som Torvalds ger lämpar sig för den som har vänner, fungerande funktionsförmåga och självreglering och en någorlunda realistisk verklighetsuppfattning. Som Torvalds skriver ”Jag tänker inte på den här boken som en självhjälpsbok eftersom det skulle antyda att jag erbjuder lösningar… Däremot medger jag att jag ger tips och goda råd, och med sådana är det tillåtet att le hövligt och gå förbi eller tacka och ta emot det som fungerar för en själv.”

Boken rekommenderas varmt - för den som kan le hövligt och gå förbi det som inte passar en själv.

Helena Salenius

Föregående
Föregående

Lilla förlustboken

Nästa
Nästa

Stillhetens gemenskap – Glimtar från retreatgården Snoan