Sorg och död är aktuella teman

TEXT: Helena Salenius

Sorg och död är på ett nytt sätt aktuella just nu. Mångfalden av kulturer med olika normer och traditioner kring döden är en sak. Avsaknaden av traditioner och behovet av nya en annan. Samtidigt osynliggörs sorg och död. Det händer att de som dött på sjukhus inte alls får en egentlig begravning och det händer att ingen kommer och hämtar urnan med aska efter kremeringen. Nyckeln kommer att återkomma till de här frågorna. Vi börjar med några tankar från en dag kring Sorg och kris.

Sorg i barnets liv

Universitetslektor Saila Poulter berättade om ett barn som ett helt läsår efter att mormodern dött gått med en tröstenalle i sin ryggsäck. Då Poulter frågat vem som fått se nallen sade barnet att ingen i skolan fått se den för att ”de ändå inte förstår”. Exemplet är från Helsingfors universitets forskningsprojekt om barn och sorg, som pågår ännu ett år. Enligt Poulter är det vanligt att barn upplever sig ensamt med sin sorg för att andra inte förstår hur det känner sig, till exempel då dess sorg förminskas eller då barnet känner att det inte får veta vad som händer då någon dött.

Poulter betonar också att sorg är något man ”gör” eller ”lever”, inte bara något mentalt. Sorgen kan kännas i hela kroppen och ta sig uttryck i att barnet sjunker ihop, förlorar matlusten eller har svårt att sova. Därför är det bra att fundera över konkreta sätt på vilka barnet kan delta i begravningen. Barnet kan få hjälp att bearbeta sin sorg till exempel genom att lägga en egen blomma eller ett kort det ritat på kistan, att få känna på kistan eller sanden eller att få vara med och välja en sång. Poulter berättar om ett barn som ville att man skulle sjunga Blinka lilla stjärna på en begravning för att barnet sjungit sången med den som dött.

Poulter betonar också att sorg kan handla om mycket annat än en närståendes död. Barnet kan till exempel också uppleva sorg över sitt gamla hem och sina kompisar då det flyttar och byter dagis eller skola – eller då ett husdjur dött.

Sorg då ett husdjur dör

Sakkunnig i gudstjänstfrågor Juha Luodeslampi berättar om boken Tassunjälkiä, som är skriven av Anna-Mari Kaskinen, Juha Luodeslampi och Sofia Tuomenvirta. Dikterna och tankarna passar då man funderar på att skaffa, skaffar, lever med eller förlorar ett husdjur. Juha Luodeslampi betonar att boken växte fram ur ett behov, som i sin tur växt fram ur husdjurens allt viktigare roll som familjemedlemmar. Han berättar att han ofta blivit kontaktad i frågor gällande husdjurs död. Döden känns så svår att en del människor avstår från att skaffa ett husdjur för att de inte vill vara med om det sorgliga avskedet när djuret dör.

Förutom dikter innehåller boken också något Luodeslampi kallar ”lätt teologi” om människan och djuren som skapade av Gud. Utgångspunkten är skapelseberättelserna. Dikterna är svåröversatta, men tankarna kring husdjur och död kan alla som läser finska ha behållning av. I texten Husdjur och bön berättar Juha Luodeslampi mera om bakgrunden till boken.

Sorg och död är en möjlighet till kontakt

För barn och unga är det bra att få fundera på sorg och död innan de drabbar dem personligen. Allhelgonadagen och påsken är de tider i kyrkoåret då det är naturligt att lyfta fram de här frågorna i kontakten med daghem och skolor. Begravningsplatser och kyrkor är också lärmiljöer där det är naturligare att prata om döden än i skolmiljön. Och, som sagt, husdjur är en bra inkörsport till frågor om sorg och död.

Dessa tankar som en hälsning från den samarbetsdag för STEP-utbildningen, Lasten ja nuorten keskus och Kyrkostyrelsen som hölls den 16.8 2024 kring temat Sorg och kris!

Mera om barn och sorg hittar du på Sorg - evl.fi.