Tradition, eget val eller vänner? – Ungas förändrade motiv och förväntningar

En grupp ungdomar i ring håller varandras händer. — Foto: Helena Salenius

TEXT: Helena Salenius

För de döpta ungdomarna spelar vetskapen om att dopet och konfirmationen hör samman betydelse när det gäller att anmäla sig till konfirmandundervisning. För de odöpta ungdomarna spelar däremot kompisarna en större roll, skriver Sara Fransson i Konfirmation i förändringens tid.

Anledningar att bli konfirmand

Den här artikeln är en del av en serie, som både till struktur och innehåll grundar sig på Konfirmation i förändringens tid -En rapport om konfirmander och ledare 2007–2022, från Svenska kyrkan (- Svenska kyrkans enhet för forskning och analys). I forskningsrapporten analyseras konfirmandarbetet ur ett mångvetenskapligt perspektiv. Rapporten är redigerad av Sara Fransson och bygger bland annat på den europeiska enkätundersökningen om konfirmandarbete. Syftet är att identifiera nya kunskapsluckor, resa frågor för framtida forskning och att bidra till samtal om konfirmationens roll i att forma morgondagens kyrka.

Den aktuella och tankeväckande kunskap som rapporten ger är relevant för alla som arbetar med konfirmander. Därför ger Nyckeln rapporten så stort utrymme!

De unga själva anser att de gör ett självständigt val att låta konfirmera sig och att socialisation och tradition inte är avgörande. Den sociala kontexten är ändå inte utan betydelse. Som tidigare konstaterats finns det till exempel ett samband mellan deltagande och föräldrarnas medlemskap i kyrkan samt deras religiösa intresse, utbildning och inkomst. Föräldrarnas beslut att låta döpa sitt barn påverkar också den ungas självständiga val att bli konfirmand senare i livet. Vetskapen om att dopet och konfirmationen hör samman ökar benägenheten att anmäla sig till konfirmandundervisning.

Den sociala kontexten är fortfarande av betydelse, men det har skett en förskjutning från familjen till kompisarna. Kompisarnas ökade betydelse gäller framför allt dem som inte är döpta som barn. Kompisarnas och den positiva informationsspridningens betydelse som motivationskraft har ökat kontinuerligt från 2007. Förutom svaren på påståendena ”Jag döptes som barn” har också ”Mina kompisar gjorde också det”, ”Jag har hört att det skulle vara roligt” ökat sedan 2007. Motivet ”För att få pengar eller presenter” har däremot minskat sedan år 2007.

Den religiösa och kyrkliga socialisationen har en underliggande betydelse för det enskilda beslutet, men kompisar påverkar beslutet på ett mer direkt plan, speciellt dem som inte är döpta som barn.

Motivbilderna är viktiga

Att förstå motivbilderna är viktigt eftersom antalet konfirmander i Svenska kyrkan minskar. Man kan se två parallella förändringsprocesser när det gäller att förstå motivbilderna: För de barndöpta blir dopet mer betydelsefullt redan i början av konfirmationstiden, medan kompisarna är en viktigare faktor för dem som inte bär doptraditionen hemifrån. De två processerna sammanflätas i varandra då de som väljer att låta konfirmera sig utgående från dopet uppmanar sina odöpta vänner att anmäla sig.

Det finns tre övergripande motivbilder för att anmäla sig till konfirmandundervisning: tradition, individualistiska motiv och vänskap.

Tradition betonar familjens direkta eller indirekta betydelse: I familjen har man alltid konfirmerat sig, ungdomen känner sig tvingad att delta, de unga döptes som barn och/eller de vill få pengar eller gåvor. Traditionens roll har minskat med 4,9% sedan 2007 och 3,6% sedan 2012.
Individualistiska motiv innebär att anmälan gjordes som ett självständigt val och att de unga hört att konfirmandtiden är rolig. Det här motivet har ökat med 6,8% sedan 2012.
Vänskap handlar om sociala drivkrafter i form av vänner. Vänskapsmotivet har ökat med 2,7% sedan 2012 och 4,2% sedan 2007.

Den regionala variationen är mycket liten i 2022 års undersökning. Däremot finns det skillnader mellan tjejer och killar. Nästan 7% fler killar än tjejer hänvisar till tradition som motiv, vilket innebär att familjens traditioner har en mera direkt effekt på pojkarnas beslut att konfirmera sig än på flickornas. När traditionen inte längre har så stor betydelse är det framför allt pojkar som väljer att inte konfirmera sig, vilket i sin tur leder till att det finns färre pojkar som blir hjälpledare och senare frivilliga i församlingsarbetet. Sara Fransson konstaterar att könsskillnaderna i motiv påverkar rekrytering och den religiösa socialiseringen, som är viktiga pusselbitar i att uppnå en jämställd kyrka.

Förändrade förväntningar på konfirmationstiden

Konfirmandernas förväntningar och motiv går in i varandra, men i rapporten kopplas förväntningar till ett tydligt syfte som kan eller inte kan ha uppfyllts när konfirmandtiden är slut.

För konfirmanderna har det tidigare varit det viktigaste att få uppleva gemenskap med andra konfirmander. Nu anger ungdomarna att det viktigaste är att få fira konfirmationsdagen med familj och vänner. Över lag värderar dagens ungdomar familjelivets trygghet högre än tidigare generationer i motsvarande levnadsfas. Att de unga upplever det viktigt att få fira konfirmationsdagen med familjen stämmer överens med kyrkans medlemmars förändrade attityder till kyrkliga handlingar i allmänhet. Riter såsom konfirmation knyts mera till familjen och en mindre gemenskap än till traditioner i en större grupp eller ett samfund. Det här hänger också samman med individuella och sociala motiv.

Faktorer som har samband med hur nöjda ungdomarna är med konfirmationstiden

I undersökningarna år 2007 och 2012 var 90% av ungdomarna nöjda med konfirmandtiden. I den senaste undersökningen, som rapporten baserar sig på var 83% nöjda.

För att granska vilka faktorer som har samband med hur nöjda konfirmanderna var använde man sig av korrelationsundersökning. Korrelationen, sambandet mellan nöjdhet och olika faktorer, kan vara högst 1.00. Sambandet är starkare ju högre korrelationskoefficienten nedan i parenteserna är. ”Under konfirmandtiden hade jag roligt” har alltså starkast samband med att vara nöjd.

De faktorer som hade det starkaste sambandet med att vara nöjd år 2022/ 2023 var:

Under konfirmandtiden hade jag roligt (korrelationskoefficient 0,8057)
Jag är nöjd med innehåll och ämnen som vi pratade om (0,7520)
Under konfirmationstiden trivdes jag i konfirmandgruppen (0,6938)
Jag är nöjd med arbetsmetoderna (0,6915)
Jag har upplevt en bra gemenskap i konfirmandgruppen (0,6797)
Jag har lärt mig mer om Gud och tro (0,6796).

Ungdomar balanserar på träpallar. — Foto: Helena Salenius

För pojkar är det viktigare än för flickor att de har roligt. Gruppen av pojkar som inte hade roligt sticker ut bland de konfirmander som inte var nöjda. För flickorna har upplevelsen av att de lärt sig något större betydelse. I vår stressade tid vill flickorna vara produktiva och generera mervärde inför framtiden. Tendensen att flickor värdesätter att något är nyttigt har också kommit fram i andra undersökningar.

De som inte är döpta (73% nöjda) som barn var mindre nöjda än de döpta (84% nöjda). Det är förståeligt att de som anmälde sig för att deras kompisar gjorde det värdesätter trivsel och gemenskap. För minoriteter kan upplevelsen att inte tillhöra majoritetsgruppen i församlingen också forma de ungas minoritetsidentitet.

Att vilja lära sig om kristen tro för att kunna fatta ett självständigt beslut

Verkligt intressant och ännu inte så aktuellt i Finland som i Sverige är viljan att delta i konfirmandundervisning för att kunna ta ett självständigt beslut att låta sig konfirmeras och höra till kyrkan eller inte. Forskning om livsåskådning bland ungdomar visar att de intresserar sig för livsfrågor, men förhåller sig skeptiska till kollektivt religiöst engagemang. De vill alltså besluta själva. Bland de unga med individualistiska motiv ökar efterfrågan och förväntningar på att få lära sig om Gud och tro. Resultaten påverkas också delvis av att de som är minst intresserade inte längre deltar i konfirmandundervisning.

Vad innebär det här?

Sammanfattningsvis kan man säga att det ungdomarna i sina egna nätverk berättar om konfirmandtiden har mycket stor betydelse. Det här innebär också att det är viktigt att de som deltar i konfirmandundervisning faktiskt är nöjda. För kommande forskning, och för framtida konfirmandarbete, är det också viktigt att identifiera vilka det är som inte deltar i konfirmationen.

Slutligen kan konstateras att den här texten endast lyfter fram några av Sara Franssons intressanta undersökningsresultat. Det är lönar sig därför att bekanta sig närmare med statistiken, resultaten och diskussionen i Franssons text Tradition, eget val eller vänner? – Ungas förändrade motiv och förväntningar.