Vad ska konfirmationstiden bidra till? – Förändrade syften och innehåll ur ett ledarperspektiv
Den här artikeln är en del av en serie, som både till struktur och innehåll grundar sig på Konfirmation i förändringens tid -En rapport om konfirmander och ledare 2007–2022, från Svenska kyrkan (- Svenska kyrkans enhet för forskning och analys). I forskningsrapporten analyseras konfirmandarbetet ur ett mångvetenskapligt perspektiv. Rapporten är redigerad av Sara Fransson och bygger bland annat på den europeiska enkätundersökningen om konfirmandarbete. Syftet är att identifiera nya kunskapsluckor, resa frågor för framtida forskning och att bidra till samtal om konfirmationens roll i att forma morgondagens kyrka.
Den aktuella och tankeväckande kunskap som rapporten ger är relevant för alla som arbetar med konfirmander. Därför ger Nyckeln rapporten så stort utrymme!
TEXT OCH BILD: Helena Salenius
I Vad ska konfirmationstiden bidra till? skriver Sara Fransson och Maria Wingård om hur konfirmationstidens syften och innehåll förändrats ur ett ledarperspektiv. Undersökningar visar att de som arbetar med konfirmander anser att syftet med konfirmationstiden är att konfirmanden ska växa och mogna, få uppleva gemenskap, växa i tro och fördjupas i församlingslivet. Det här överensstämmer i stort med tidigare undersökningar, men det har skett vissa intressanta förskjutningar sedan den senaste europeiska konfirmandundersökningen.
Konfirmationstidens fyra syften
Inom ramen för den europeiska konfirmandundersökningen riktades frågeformulär också till ledarna, vilket i undersökningen innebär alla som arbetar med konfirmander. Med hjälp av faktoranalys fick man fram fyra huvudsyften som ledarna anser att konfirmandarbetet har. Dessa finns kursiverade nedan till vänster. Till höger finns de formuleringar som används i Riktlinjer för Svenska kyrkans konfirmandarbete. De syften som ledarna angett harmonierar alltså med de generella mål som finns i Riktlinjer för Svenska kyrkans konfirmandarbete.
Gemenskap - ”få erfarenhet av gemenskap i konfirmandgruppen och församlingen”
Att växa i tro – ”kunskap om och erfarenhet av att kristen tro och kyrkans liv handlar om människans livsfrågor”
Att fördjupas i församlingslivet - “få erfarenhet i församlingen och förtrogenhet med gudstjänst”
Personlig mognad och växt - “få redskap att forma en trygg identitet och utvecklas känslomässigt”.
I jämförelse med den europeiska undersökningen för tio år sedan har det skett en förskjutning inom två områden. För det första betonade ledarna 9,2% mer än i föregående undersökning att konfirmanden ska växa i tro. För det andra betonade de att konfirmanderna fördjupar sig i församlingslivet 16,2% mer än i föregående undersökning.
Man kunde också notera vissa lokala variationer; i storstadsförsamlingar är det vanligare att ledarna vill att konfirmationstiden ska bidra till att ungdomarna får växa i tro. Som Fransson och Wingård uttrycker det: “Att tydliggöra och reflektera vad som är konfirmationstidens unika syfte i kontrast till andra meningsfulla aktiviteter i den geografiska närheten kan därför uppfattas som viktigare i storstadsförsamlingar” (s. 70).
Förändringar i önskat ämnesinnehåll
Både hos ledarna och konfirmanderna finns en ökad efterfrågan på kunskapsstoff om kristen tro. De tre viktigaste innehållsliga teman som ledarna i Sverige lyfte upp var:
Gud, 94% (Jämför konfirmandernas 47%)
Vänskap, 94% (Jämför konfirmandernas 84 %)
Jesus, 93% (Jämför konfirmandernas 42%).
De tre viktigaste innehållsliga teman som konfirmanderna lyfte upp var:
Vänskap, 84% (Jämför ledarnas 94%)
Meningen med livet, 70% (Jämför ledarnas 89%)
Rättvisa och ansvar för andra, 69% (Jämför ledarnas 92%)
Intresset för dopet är intressant. Dopet intresserar nämligen konfirmanderna mera än tidigare. År 2007 svarade 30% av ungdomarna att dopet är ett intressant tema, medan motsvarande procentandelar år 2012 var 42% och år 2022, 48%. Konfirmandernas intresse för dopet har alltså ökat med 18%, medan ledarnas intresse för dopet som tema minskat något (2007: 91%, 2012: 85% och 2022: 88%). De högre procenttalen för ledarnas del beror sannolikt på att ledarna har en klarare bild av vad de vill (figur 3 på sidan 7 i rapporten). Både de unga och ledarna ser konfirmationen som en fortsättning på dopet, vilket är en tanke som inte finns hos de ideella (d.v.s. frivilliga i konfirmandarbetet).
En annan skillnad mellan grupperna är att konfirmandernas intresse för att lära sig mer om Bibeln ökar, medan motsvarande trend inte finns bland ledarna. Fransson och Wingård skriver att det här kanske kan förklaras med att ledarna är medvetna om att det finns andra metoder att ta till sig kristen tro än genom Bibeln och om att det i önskan om att lära sig om Gud och Jesus ingår bibelkunskap.
Kan man se liknande trender i Finland?
Då den finska delen av den europeiska konfirmandundersökningen så småningom publiceras får vi svar på frågan om resultaten i Finland är liknande som de rikssvenska resultaten ovan. Hur beaktar vi ett eventuellt ökat intresse för dopet i konfirmandundervisningen? Ökar efterfrågan på bibelkunskap och kunskapsstoff om kristen tro också i Finland? Vad betyder det egentligen att ledarna betonar kunskap om ”Gud” och ”Jesus” medan ungdomarna önskar mera bibelkunskap? Behöver vi också i Finland tydliggöra konfirmandtidens unika syfte bland andra meningsfulla aktiviteter och i kampen om ungdomarnas begränsade fritid?