En kristen påfågel

TEXT: Hedvig Långbacka

Första gången jag mötte en ’kristen’ påfågel var i kyrkan Santa Constanza i Rom, ett Före detta mausoleum. Den ligger en bra bit från centrum och hör inte till de stora sevärdheterna folk vallfärdar till. I vilken annan stad som helst skulle den nog vara en sevärdhet, men i en stad med över 900 kyrkor....

Santa Constanza byggdes på 300-talet och har faktiskt inte förändrats särskilt mycket efter det. En stor del av den ursprungliga utsmyckningen är intakt – det är främst fråga om vackra mosaiker, både med klart kristna motiv och bilder av vinrankor, blommor och fåglar. Bland annat påfåglar.

Om vi idag talar om att någon 'är som en påfågel' är det inte smickrande. Vi tycker att någon är skrytsam och framför allt fåfäng och överdrivet nöjd med sitt utseende. Men så var det inte förr.

När jag först såg påfåglar i riktigt gamla kristna kyrkor trodde jag att påfåglarna var så att säga värdsliga, rent dekorativ. Men en guide i en annan kyrka visste berätta att påfågeln under antiken var en symbol för den romerska gudinnan Juno, beskyddare av hem och äktenskap. Det kan ju verka litet märkligt att de kristna i Rom sedan gjorde symbolen till sin.

Odödlighet

Orsaken är att det fanns en allmänt utbredd tro att påfågelns kött inte ruttnade efter döden – här fann man paralleller till Kristi kropp som ju återuppstod och aldrig föll sönder. Påfågeln ledde tankarna till evigt liv och odödlighet - att påfåglarna har bjärta färger och mycket ståtliga stjärtfjädrar upplevdes just inte som något problem, kanske tvärtom.

Kyrkofadern Augustinus skriver på 300-talet i ett brev att han, inspirerad av legenderna om påfåglarna, prövat på att spara kött av en påfågel och kunnat konstatera att det faktiskt inte ruttnade, bara torkade litet. Vilken fin symbol för uppståndelsen och det eviga livet! Han skrev också om ’ögonen’ på stjärtfjädrarna som påminnelser om Guds allseende öga.

Ett populärt motiv i mosaiker är två påfåglar som dricker ur en vattenkälla, i sin tur en symbol för det livets vatten Jesus talade om. Ett annat, som ofta höggs som prydnad på sarkofager av sten, var påfåglar tillsammans med det så kallade Jesus-monogrammet chi ro.

Under flera sekler formade konstnärer av olika slags påfåglar; mosaiker, sarkofager, väggmålningar. Men under högmedeltiden bröts påfågelns anknytning till kristen tradition nästan helt. Påfågeln gjorde en liten comeback under 1800-talet då det blev populärt med allt 'gotiskt' och medeltida. Men numera lär nog ganska få känna till att den märkliga fågeln hör till de urgamla kristna symbolerna.