Aldrig ensam

Abraham Stiller (Ville Virtanen)

Klaus Härö har alltid gjort angelägna filmer, om utsatthet, sorg, andlighet, ensamhet, och orättvisor. Frågan är om inte Aldrig ensam är en av de mesta angelägna, i alla fall om man får tro Härö själv. När han en gång fick frågan vilken film han skulle göra om han hade obegränsade resurser var svaret givet: En film om judeutvisningarna i Finland. Efter drygt femton år av planering och arbete premierades filmen på våra biografer den 17 januari i år, lagom till minnesdagen för förintelsens offer 27.1.

Filmen handlar om Abraham Stiller, en judisk affärsman bosatt i Helsingfors, som ser hur nätet dras åt kring judarna i Finland, främst de som har utländskt ursprung. Han lobbar och jobbar i den judiska församlingen och bland inflytelserika politiker, och gör vad han kan för att ingen jude ska behöva utvisas till koncentrationslägren i Nazityskland. Men hur långt räcker det? Vad kan en enda människa göra för att stoppa grymheterna? En hel del visar det sig, men ändå inte tillräckligt. När filmen är slut bekräftas det vi redan vet, att åtta judar utvisades från Finland. Av dem överlevde en, Georg Kollman (spelad av Rony Herman), som senare flyttade till Israel och arbetade som läkare. Hans hustru och son däremot, omkom i koncentrationslägren.

I filmens inledning möter vi en åldrig Abraham Stiller (Ville Virtanen), som intervjuas av en ung journalist (Satu Tuuli Karhu) om vad som hände och vem som bär skulden för det? Var det Stiller som trodde att Finland skulle stå pall för trycket från Tyskland eller var det politiker eller polischefer som ville stå på god fot med Tyskland som, vilket man trodde, skulle vinna kriget?

Många scener etsar sig fast, inte minst när Stiller beger sig för att fira sabbat tillsammans med sina judiska vänner som tvingats till tvångsarbete i den lappländska ödemarken. Filmen visar på religionens betydelse i svåra situationer. Texter, böner, ljus och symbolhandlingar talar och kan ge mod mitt i det svåra.

Filmen visar också på det mångkulturella som präglat judarna i Finland. Miljöskildringarna är trovärdiga, vi möter 1940-talets Helsingfors, insvept i mörker och dimma. Vi hör människorna tala finska, svenska, tyska, engelska, jiddisch och hebreiska. Ville Virtanen förberedde sig noggrant för rollen och berättar i en intervju hur han länge levt med texterna ur den judiska bönboken som han reciterar i filmen.

Aldrig ensam är en storslagen film som väcker frågor om mod, utsatthet och människovärdighet. På det personliga planet: På vems sida ställer vi oss när det börjar hetta till? Vad kan vi göra när vi inte förmår göra allt det som borde göras? Vad är tillräckligt? Vad är förlåtelse? På det politiska planet: Vad gör Finland - och andra länder - idag när det gäller utsatta människor och folkgrupper?

Filmens manus baserar sig på en bok av Rony Smolar och är inspelad i Finland och Estland som ett omfattande internationellt samarbete. Klaus Härö fick göra filmen han drömde om. Nu får vi gå och se den.

Jani Edström