Redeeming love

Angel och Michael i samtal.

TEXT: Rebecka Stråhlman

”Kärleken är tålmodig och god.” ”Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.” ”Störst av dem är kärleken.” Orden från Första Korinthierbrevet blir verklighet i filmen Redeeming love, baserad på Francine Rivers bok med samma namn (Kärlek som befriar) som i sin tur är baserad på profeten Hoseas bok.

Sara

Michael Hosea är en ung bonde som lever ensam långt ute på landsbygden i 1850-talets Kalifornien. Han är rätt så tillfreds med sitt enkla, men slitsamma bondeliv, men längtar efter en hustru. Som den djupt troende mannen Michael är ber han Gud att visa honom den kvinna Gud vill att han ska gifta sig med. På en tur in till den närmaste staden får han syn på lyxhoran Angel och faller pladask för henne: Detta är kvinnan Gud vill att han ska gifta sig med.

Men att gifta sig med en prostituerad går inte så där bara. Särskilt inte när det är bordellens mest inkomstgivande prostituerade. Angel själv förstår sig inte på Michaels hederliga intentioner och tror att han bara är ute efter att göra henne till sin privata hora. Efter att Angel blivit illa misshandlad av bordellens ”ordningsvakt” går hon till sist med på att följa med Michael till hans gård ute på vissjan. När hon tillfrisknat försöker hon ändå rymma. Det är svårt för henne att ta emot den kärlek som Michael visar, eftersom hon aldrig kunnat lita på någon och hon har svårt att förstå sig på hans sexuella återhållsamhet (han vill inte ligga med henne innan hon själv är genuint intresserad av honom).

Trots rymningsförsöken kommer Angel tillbaka och Michael tar emot henne om och om igen. Så småningom börjar också Angels inre sår att läkas. Den kärlek, nåd och förlåtelse som Michael visar Angel befriar henne mer och mer hela tiden och till sist klarar också Angel av att känna äkta kärlek. Då lämnar hon Michael igen. Hon anser att hon inte är värdig honom och att han förtjänar bättre. Tillbaka till bordellen ämnar hon ändå inte, utan vill leva ett enkelt och hederligt liv någonstans. Och det lyckas också – tills den hallick som köpte Angel när hon var ett barn får tag på henne.

Med hjälp av några godhjärtade människor och det mod som vuxit i henne i och med att hon fått uppleva äkta kärlek lyckas hon till sist bli av med sitt gamla liv och starta ett helt nytt, ett liv som blir till hjälp för många andra. Michael glömmer hon ändå inte och när hon stöter på hans svåger som berättar att Michael, efter flera år, fortfarande väntar på henne, bestämmer hon sig för att åka och ge honom det allra käraste hon har: sitt riktiga namn, Sara.

Boken

Redeeming love är en berörande historia om vilken kraft äkta kärlek har och vad äkta kärlek innebär. Jag kan förstås inte låta bli att jämföra med boken som jag tyckte så mycket om. Filmen följer bokens handling bättre än vad filmatiseringar överlag gör. Några detaljer stör jag mig ändå på, eftersom det hade gjort filmen lite mer realistisk. I boken är det inte kärlek vid första ögonkastet när Michael ser Angel. I boken upplever Michael att Gud säger att det där är kvinnan han ska gifta sig med, men han protesterar. Han vill inte och kan inte förstå varför Gud vill att han ska gifta sig med en prostituerad. Men han gör ändå som Gud vill och det som Michael upplever är det rätta. I filmen får man en känsla av att det är lätt för Michael att älska Angel, lätt att vara tålmodig och god, lätt att vara sexuellt återhållsam. Att det hela skulle vara en kamp för Michael kommer endast fram i en kort scen där han gråter ensam i en lada.

Men i boken är det verkligen en kamp för Michael och det blir tydligt att det verkligen inte är lätt att göra det han vet att är rätt. Skulle filmen fått med mer av Michaels kamp skulle den ha blivit mer realistisk och Michaels karaktär mer mänsklig. Michaels och Angels/Saras återförening i slutet av filmens kan heller inte mäta sig med bokens otroligt kraftfulla och berörande version som så tydligt, men symboliskt, visar kärlekens – Guds – helande, förnyande och upprättande kraft. Så om man ska välja mellan filmen och boken, rekommenderar jag definitivt boken. Men visst lönar det sig att ta en titt på filmen också.

Föregående
Föregående

Det smakar liv

Nästa
Nästa

Dune