Utmanad kyrka - Kyrkans senaste fyraårsberättelse ger en intressant och utmanande bild av kyrkan.

TEXT: Sixten Ekstrand

År 2000 hörde 85,1 % av finländarna till den evangelisk-lutherska kyrkan. Nu är siffran nere i 63,6 %. Trenden är tydlig och i viss mån deprimerande. Samtidigt finns det aspekter som öppnar för nya perspektiv, som vi skall återkomma till i slutet av artikeln.

Det sluttande planet

Kyrkans medlemsantal sjunker sakta men säkert och i dagsläget tillhör 63,6 % av befolkningen den evangelisk-lutherska kyrkan. Samtidigt finns det stora variationer. I Borgå stift är kyrkotillhörigheten 10 % högre än landets medeltal. Uleåborgs och Lappo stift når med sina 73 respektive 72 % upp till samma nivå.

Medlemskapet varierar likaså stort mellan åldersgrupperna. I åldersgruppen 10–19 år hör 76 % till kyrkan medan endast 47 % i åldersspannet 30–39 år är medlemmar. I de äldre åldersgrupperna är kyrkotillhörigheten mycket hög. 75 % av 70–79 åringarna hör till kyrkan medan hela 89 % av de som är över 90 år är medlemmar.

Även könsaspekten är intressant. Lägst kyrkotillhörighet har män mellan 30 och 39 år. Endast 42 % av dem är medlemmar, medan 70 % av kvinnorna mellan 60 och 69 år hör till kyrkan.

De här siffrorna både kan och bör beaktas i församlingens strategiska arbete. Hur arbetar församlingen och i vilka åldersgrupper gör man medvetna satsningar? Finns det skäl att fundera på hur man skall nå de åldersgrupper som har en svag anknytning till kyrkan.

Den andliga kartan ritas om

Det andliga landskapet förändras även i snabb takt både genom invandring och bildandet av nya trossamfund. Av de som flyttar till Finland är cirka 40% kristna, 25–27 % muslimer, 20 % religiöst indifferenta, 5 % buddhister och 2 % hinduer.

Finland blir således hela tiden mera mångkulturellt och mångreligiöst, vilket också påverkar den lutherska kyrkan. Den här utvecklingen kommer att fortgå under de kommande decennierna och därför bör kyrkan och dess församlingar öka sin beredskap att möta denna mångfald. Majoriteten av de kristna som kommer till Finland är katoliker eller ortodoxa vilket i sin tur leder till en större mångfald inom kristenheten.

“Den lutherska kyrkan är således inte ensam på plan utan bör förhålla sig till denna mångfald. Hur möter vi dessa människor? Hur diskuterar och förmedlar vi tro i ett mångkulturellt samhälle?”

En annan förändring som utmanar kyrkan är det växande antalet registrerade religiösa samfund. År 2000 fanns det 51 registrerade religiösa samfund i Finland. Utvecklingen har varit närmast explosionsartad då det 2023 fanns hela 170 registrerade samfund. Till detta kommer ännu att största delen av de religiösa gemenskaper som finns i vårt land inte har registrerat sig utan fungerar på föreningsbasis. Enligt databasen Uskonnot Suomessa (Religioner i Finland) finns det i dagsläget över 1000 religiösa gemenskaper i Finland.

Den lutherska kyrkan är således inte ensam på plan utan bör förhålla sig till denna mångfald. Hur möter vi dessa människor? Hur diskuterar och förmedlar vi tro i ett mångkulturellt samhälle?

Fler ansluter sig

Kyrkans medlemsstatistik har varit rätt dyster läsning under de två senaste decennierna, men det finns en del ljusglimtar. En sådan är att antalet inskrivna i kyrkan har ökat med 20 % under den senaste fyraårsperioden. Största andelen inskrivna finns i ålderskategorierna 0–9 år och 20–39 år.

Ökningen i antalet inskrivna i de här åldersgrupperna beror dels på att kyrkotillhörigheten är lägst i dessa grupper, dels på att man skriver in sig för att kunna döpa sitt barn, få kyrklig vigsel eller fungera som fadder.

Det är ännu för tidigt att dra för långt gående slutsatser, men en möjlig tolkning av skeendet är att utskrivningarna på sikt minskar och allt flera söker sig tillbaka till kyrkan.

Gräv där du står

Sammanfattningsvis är det skäl att ställa den klassiska frågan om glaset är halvtomt eller halvfullt. Ett alltför ivrigt laborerande i statistiken ger lätt en skev och alltför negativ bild av kyrkan och dess möjligheter.

För trots att medlemsantalet sjunker och ekonomin blir sämre har församlingarna fortfarande alla möjligheter att vara en stark aktör i lokalsamhället om man är lyhörd och kreativt möter de utmaningar som fyraårsberättelsen aktualiserar.

* * *

(Artikeln är den första i en serie av tre som behandlar trender och utvecklingen inom kyrkan utgående från kyrkans senaste fyraårsberättelse, Kirkko epävarmuuksien ajassa. Suomen evankelis-luterilainen kirkko 2020–2023)